Super Cub
Idag har jag haft två turer i klubbens Super Cub, SE-GCG. Oh h-vete vad kul det var!!! :)
Nu är jag helt körd i huvudet och lite rasslig i halsen, men väldigt nöjd :)
Super Cuben (PA18) har ju till skillnad ifrån PA28an spak, är högvingat och har sporrhjul. Väl i luften känns den som ett vanligt flygplan, bortsett ifrån att den spakas, är högvingad och att den gärna får förgasar-is.
Spakflygningen känns lite udda då det är mindre skillnad på att justera bank och nosläge. I de första trafikvarven hände det att jag tappade fart när jag svängde final, men med lite övning blev det bättre ;).
Att maskinen är högvingad är inte så underligt, men det är lite udda att inte kunna se vart man svänger. Men då taket är genomskinligt kan man ju alltid branta på svängen lite så får man tillbaka sikten…
Problemet med förgasaris är lite klurigare, man får komma ihåg att slå på för-värmen med jämna mellanrum eller när man hör att motorn ändrar varvtal… Det blev en hel del förvärme idag, vissa stunder hade vi på den under lite längre tid och ibland fick den vara av, men med lite ”rensningar” emellanåt.
Det som bjuder på största utmaningen är sporrhjulet, att man inte styr med ett noshjul utan att man har ett frisvängande hjul bak och enbart använder sidrodret för att svänga på marken.
Eftersom det, i stort sett, var vindstilla idag har jag inget väder att klaga på. Det är svårare att starta med sporrhjul, speciellt när farten är låg. Börjar kärran dra åt fel håll så överkompenserar jag åt andra hållet. När man ger fullgas håller man spaken något bakåt, för att hålla ner skjärten, när farten sedan ökar ska man släppa efter lite så att man bara åker på huvudhjulen. När farten är lagom lyfter man sedan kärran genom att igen dra spaken bakåt. Detta, tillsammans med sporrhjulsstyrningen, är det som gör starten svårare än på en PA28.
Landningen är också mysko då man vill få ner maskinen med alla tre hjulen samtidigt, i lagom fart. Detta betyder att man inte kan justera nosläget på samma sätt som med en ”vanlig” kärra utan att man ska hålla ett speciellt läge, så får man justera plané med throtteln, vilket inte är det lättaste…
Nu är jag lite för trött för att skriva mer, men jag återkommer när jag flygit lite till, det blev i alla fall mina första 2,8 timmar på sporrhjul idag ;) Men jag har en bit kvar tills utcheckningen är klar…
Hej så länge ;)
This entry was posted on lördag, oktober 31st, 2009 at 19:04 and is filed under Uncategorized. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.
november 1st, 2009 at 08:29
Det låter riktigt skoj! Att flyga Cub står verkligen högt upp på min önskelista också.
november 1st, 2009 at 17:43
Rätt inställning! Vi får mötas när jag är klar med inflygningen för en åktur :)
november 2nd, 2009 at 08:48
Ja, Cub är nog en kul maskin att prova.
Skall bli kul att följa resten…
november 2nd, 2009 at 10:47
Ska skriva så mycket jag bara kan :) Och ja, cubben är häftig… den är ifrån 50′ någon gång :P
december 28th, 2009 at 00:51
Att det skulle vara ”svårt” att flyga med sporrhjul är inget annat än en seglivad myt! När du framledes fått lite mer erfarenhet kommer du att inse att det egentligen bara är som med precis allt inom flygning, en fråga om korrekt träning, mera träning, men framför allt: Bibehållen respekt för det du gör! Småcessnor, Cherokeer och liknande staniolstrutar är designade för att landa i stort sett själva när de får syn på ett flygfält. Dom kan förlåta de mesta dumheterna som en nonchalant pilot gör. Men om en sporrhjulskärra märker att du bara sitter där och åker med utan att göra som din flyglärare lärt dig är det mycket troligt att den biter ifrån när du minst förväntar dig det.
Trots att trepunktslandning är det som inledningsvis först är lättare att lära sig så kommer du senare inse när du fått lära dig hjullanda Cuben att det är en mycket säkrare metod vid sidvindslandning!
Lycka till, du kommer se ner på noshjulskärrorna snart! :-)
december 28th, 2009 at 01:02
Det här lät som visa ord, tackar :)