PPL-A Flygcertifikat

Jag och Daniel rullade ut till klubben i morse för att bland annat känna på några stall och vikningar i Katanan men vi tänkte också ta oss någon stans. Efter att kollat öppettiderna för restaurangen vid Norrköping och AD tiderna för Jönköping beslöt vi oss för att åka över till Skavsta för lunch.

Mmm, Fläskkotlett med bea och potatisgratäng :)

Det var en alldeles strålande måltid och jag tror det var ädelost i gratängen :) Mumms.

Halvvägs genom måltiden kom vi på att det kanske är dumt att käka samma mat ifall man skulle bli dålig, fast det var väll inte riktigt seriöst, och dessutom för sent påtänkt… men ändå, man kan ju lossas att man är en av dom ”stora pojkarna”.

Nu kommer dagens äventyr i kronologisk ordning;

När motorvärme och kupévärme var inkopplat bestämde vi hur dagen skulle se ut.

Efter start bana 23 var jag påväg söder ut när Daniel påminde att vi först skulle väster ut så vi kunde göra lite airworks, lätt att glömma när det finns mat som väntar i andra ändan av flygningen ;)

Vi steg till 4500 fot (kan ha varit 4000 eller 5000 också, kommer inte ihåg just nu… lång dag…) och drog av till tomgång på kurs mot Arboga. Vi gjorde ett par stall utan klaff och jag måste faktiskt säga att Katanan känns väldigt snäll, om man flyger rent och höjer nosen i en takt så att man håller höjden. Höjer man nosen snabbare vill den gunga mer med nosen och en gång var den på väg att trilla åt vänster, men jag följde lite försiktigt med och sänkte nosen samtidigt så hade vi inte tappat mer än 200 fot tror jag den gången… Det känns ungefär ”är jag snäll mot planet är planet snällt tillbaka”,,, men jag ska ut med Stefan någon gång och testa lite vikningar över vingar :P…

Om man är riktigt snäll med spaken lyckades jag hålla kärran rätt på vingarna i fullt stallat läge med fartmätaren underbart lågt och utan att ”tappa” nosen, ungefär som en försiktig stall i Pa28an kan bli, man ligger rätt på vingarna med nosen upp och i stort sätt bara tappar massa höjd.

När jag var nöjd med den seriösare delen av övningen blev det lite busflyg =P Så klart blev det lite dykningar, branta svängar och hårda stigningar, speciellt en snabb stigning följt av en snabb dykning, d.v.s. saker flyter runt i cockpit, ”opps” =D Ett par till vändor i bergochdalbana S-VR och sedan vände vi och började gå mot Skavsta. Daniel hade kamera med sig, ska försöka få tag på de bilder och filmer han tog sen…

Turen till Skavsta fortgick utan något direkt anmärkningsvärt att skriva om, en riktigt trevlig tur med fint vinterväder :) Juste, Mikrofonuttaget på passagerarsidan fungerade inte, varken med Daniels eller mitt headset, men Katanan är ganska tyst så det gick ändå, men Daniel fick ta i lite när han pratade.

När vi låg på höjd var det riktigt lugnt och behagligt, men en del nordlig vind vilket gjorde sig känd både när vi startade på Johannisberg och passerade 300-700 ft och när vi skulle landa på Skavsta när vi passerade 1200-400 ft. Landningen blev inte perfekt, men den var safe men vi kom in lite lågt på slutet, skulle stöttat mer för farten var nere på 55 över tröskeln =/ Men övning ger färdighet…

När vi landat fick vi klart att köra tillbaka på banan och taxa via Bertil, eftersom dom inte sa så mycket mer körde vi bort till platta 4, där frågade vi om vi kunde ställa oss vart vi ville, vilket vi fick. När vi hoppat ut ur kärran visade det sig att ingen av oss visste hur vi skulle ta oss från plattan till terminalen, illa… men ett kort samtal till tornet med en mycket hjälpsam man visade det sig inte alls vara så svårt, Gate 50 och sedan en promenad till terminalen utifrån. För att komma in igen skulle vi prata med Staff security.

Lunch… nom nom nom

När det var dags att åka gick vi bort till Staff security och visade våra cert och fick uppge vilket flygplan vi hade kommit med varpå ”vakten” ringde till tornet för att kontrollera, sedan fick vi åka bil bort till flygplanet. Vakten ifrågasatte om man verkligen fick plats två personer i Katanan… Katanan är ganska liten ;)

Hemresan gick via DKR, över Eskilstuna och sedan 500 ft över Mälaren. När vi nästan var hemma steg vi till 4000 ft och gjorde stall med T/O och LDG klaff, sedan roppade klubben upp oss på radion för att kolla att vi levde och för att påminna om att det snart skulle bli mörkt :P

När maskinen väl var inne i hangaren och all byråkrati var avklarade blev det lite snack med Stefan och Mathias i … ett par timmar :)

Nu sitter jag hemma i soffan och är jättetrött, har varit uppe i luften 6 dagar i rad och om Stefan har tid med vikningar i morgon blir det 7, annars får det vara nog för någon vecka :) Nu har jag i alla fall passerat 85 timmar, tror det var 85,3.

Go kväll och hej så länge :)

This entry was posted on söndag, januari 3rd, 2010 at 21:52 and is filed under Uncategorized. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.