PPL-A Flygcertifikat

Ursh, idag var en jobbig dag. Det tog tre försök att göra en fullstop på Barkarby…

Dagen började bra, bra dag på jobbet, vädret på marken var fint och så blev jag hämtad i Akalla… Men efter det började problemen smyga sig fram. SE-KEO hade ganska lite tid kvar till sin 50-timmars tillsyn vilket resulterade i ett kort pass, inte det planerade dubblepasset… men det gjorde väll inget tänkt jag när jag skuttade ut till och hoppade in i maskinen.

Dagens stora problem skulle nu bli att få in ett par repetitions-moment på ganska kort tid, och se upp för lokala CB på 3500 fot. Eftersom TMAt börjar på 2000 ft där jag tänkte vara skulle detta inte bli ett problem så efter motorstart var rullade vi (jag och KEO) bort till väntplats bana 26 för motoruppkörning och ställde sedan upp.

Full throttle

Vid 45-50 Kt började vinden göra sig känd och efter roteringen var det rätt hoppigt, mot vad jag är van vid…

Motvinden var någorlunda markant idag då klaffen kunde fällas in före svängen mot tvärvinden, lika så kunde pumpen slås av strax där efter.

När övningsområdet började närma sig var det några mörka moln rätt nära inpå så jag fick åka en liten längre bit för att med säkerhet komma upp på mina tilltänkta 1800 ft. Lite oberedd på vädret så vart det i stort sätt bara flygning i låg fart som blev av. Det blåste så att jag tyckte det var lite obehagligt med branta svängar så det blev inte mer än 30 grader idag, och bara på det så kunde vinden ta tag i vingen och försöka ”hjälpa till”…

Efter en kortare stunds övning var det dags att vända åter till fältet, nu började ovädret närma sig ifrån Arlanda och det började skumpa igen. Efter en kortare vägg av regna påväg mot Barkarby så vart luften faktiskt lugnare, eller så vart nerverna hårdare… Nu hade jag svarta moln över mig och skyfall kring 5-10 distanser över höger vinge och molnbasen hade börjat krypa lägre så när skidbacken före Kyrkan började närma sig var det svårt att motivera säkert flygande på mer än 1000 fot, så det vart rätt tight… hade säkert gått att ligga högre men det var betydligt mer verksamhet i luften närmre molnen…

Jag lyckades sikta in mig mot fel vatten så jag kom lite långt söder om Kyrkan, men jag är rätt säker på att jag lyckades hålla mig utanför Brommas luft, så idag vart navigeringen inte tipptopp. Missen hade till stor del orsakats av vädret jag försökte undvika som i rask takt var påväg mot ESKB…

Masten 1000 fot. Svänger av mot fältet och påbörjar så småningom min checklista för landning men ack, när jag svänger in på medvinden så är det alldelest förlite flygväg kvar för att få ner kärran så ganska direkt efter svängen mot bas beslutar jag och KEO (maskinen =P) att det nog vore bäst att gå om, så full gas och ett försiktigt klaffintag senare är luften åter ”fett jobbig” och känslan av att vara liten och utsatt började sakta krypa fram… Redan på väg in mot Kyrkan och Masten fanns det en svag känsla av att vara liten, men ungefär här började den växa… När det känns lite tuft så är det lätt att börja hitta andra saker som känns fel, jag har aldrig haft ett så trögt och segt höjdroder…

Andra försöket, Det börjar bättre men när det är dags att svänga bas så … borde jag ha börjat svänga för ett tag sedan. Eftersom jag var ensam i varvet och världen inte kändes tipp topp blev det en 270 grades sväng åt motsatt håll ifrån medvind mot bas, för att inte glida ut över motorvägen… fortfarande för högt och för snabbt och luften var knapptast lugnare… Lite längre ner för att känna på luften, och aldelest för långt åt vänster… ”Barkarby, SE-KEO, drar på och går runt”… Efter en kort stund roppar Sven upp och frågar om det är svårt att komma ner, väldigt skönt att ha någon som pratar med en… Om inte det här varvet går bättre så blir det en vända till Masten för att lugna ner mig lite,,,,

Tredje försöket, Med frasen ”Att ligga före planet” i åtanken och lite nya krafter påbörjades svängen mot bas i god tid, med rätt fart och med lagom mycke sjunk. Tyvärr blev det igen en päronsväng mot banan och jag var fortfarande lite högt, men tomgång och mina 2 steg klaff (sidvind…) lyckades jag sätta ner kärran något långt in på banan, men ÄNTLIGEN lite mark under hjulen, fick dock lov att bromsa för att få stopp på maskinen idag. Lämnade banan och fick order om att köra upp den till hangaren via gräset.

När jag höll på att stänga av saker tittade Sven in, tror att han lite försiktigt ville kolla att allt var bra… när han hoppat ur så fick det bli en tyst minut för att samla lite nya krafter… jag var lite skärrad…

Känslan? Att inte komma ner… Fanns ju alltid backup-alternativet att dra bort till Bromma,,, men tredje försöket kändes bra så det fick fortlöpa… vilket var ett bra beslut… (Och sättningen vart rätt bra, även fast inflygningen nog blev lite mer som en trappa, men det kändes som att det fick bli så idag…)… men känslan var ända att vara rätt liten,,, men jag ska ju kunna det här,,, men att sitta där själv var något ovant… nästa gång är jag förberedd… Men men… en lång dag jag hoppas smälta i lugn och ro i natt…

Nog ”moment”… när jag fått sitta ett tag och vila så är jag faktiskt rätt nöjd med dagen, och flygningen,,, kunde gått bättre, men kunde gått sämre också… och jag var inte den ända som landade långt in på banan… :P Men det var lite speciellt att sitta där uppe…

Imorgon skulle vi haft ett långt pass men kärran är bokad efter oss så det blir ett kortare pass till Bromma, men jag får ju flyga, så jag är nöjd :)

Sven är ledig nästa vecka =/ men han kommer tillbaka och vill flyga igen den 31a, så det ser jag fram emot…

Nu är det läggdags, hörs förhoppningsvis imorgon

Start på Barkarby, filmat över höger vinge:

This entry was posted on tisdag, augusti 18th, 2009 at 21:46 and is filed under PPL-A skolning. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.