PPL-A Flygcertifikat

Inte mycket flyg på sistone, har fått in tre pass under februari, men lyckades i alla fall passera 100 timmar ;)

Har i alla fall beställt en ny dator idag! :) Det blev en Asus UL30VT-QX030V som kommer skickas imorgon från Alina Systems (http://www.alina.se/). Borde trilla in på onsdag om jag har tur ^^

”En Fokker 50 pilot i Rig” postade idag en artikel med sköna bilder,…

http://lidosta.blogg.se/2010/february/glomt-b737-manualen.html

Var ett tag sedan jag behövde ställa in en flygning =/ Hade tänkt åka över till Uppsala för att träffa en kompis, men 900 ft här och 500-1000 ft, lokalt under 500 över Uppsala är helt enkelt no-go =/

Hej så länge!

Eller egentligen 101.9 :) … är nu loggade i min flygdagbok =)

… mot Skavsta, men över Västerås var det fint så det blev en kortare vända on-top för sakens skull och sedan lite glassade över Galten. Sedan avslutade vi med en tur över Hummelsta och Enköping för att avsluta med en fika på Hässlö.

Efter fikan tog blev det en till vända, man får väll passa på när vädret bjuder till? Det blev ytterliggare ett höjdrekord idag för min del, 7500 fot =P… vilket är ”ganska högt” :)

Leif har fler kort, men här är dom jag tyckte bäst om från min kamera, men det kanske kommer fler kort senare =D

Ah, juste, det var soligt och härligt. Nu på kvällen känns det nästan som om jag skulle ha solat förlänge, vilket faktiskt är en skön känsla ;)

Jag känner att det är dags för lite trafikvarv snart, kom in lite högt med Katanan, skulle visa hur snabbt den sjunker om man vill, men drog visst av lite för sent ändå, men med lite försiktig vingglindning går det att lösa…

Andreas filmade även en kort snutt när vi låg på bas för bana 05, vet inte varför men det kändes bra att ladda upp den också, så här är den ;)

Och sist kommer landningen med Pa28an

Jag, Jessica och Linda tog oss ut till fältet idag för en tur i SE-IZG. Himlen var vit men molntaket låg som tur var över 1500 fot.

Linda hade inte heller åkt litet flyg förut så vi tog en lugn tur över City och åkte sedan lite över Mälaren innan det var dags att landa för att hinna med bussen hem. Vi flög i ca 35 minuter ”bara” men det var nog alldeles lagom som introduktion ;)

Både innan och efter flygningen träffade jag Leif som gick teorin tillsammans med mig och vi bestämde att vi skulle ta en tur ner till Skavsta imorgon, förutsatt väder och vind…, för att käka lunch.

Med dagens flygning har jag samlat på mig 99,8 timmar i min bok och med den planerade flygturen imorgon borde jag således passera 100 timmar imorgon, någon gång strax efter start :) Gäller alltså att planera flygningen lite extra noggrant ikväll :P

Ska se om jag får upp lite bilder när Jessica kommer hem med kameran ikväll…

Hej så länge!

Eller var det en tur med med en kollega?

Andreas från jobbet i Stockholm åkte över till Västerås för en flygtur över Mälaren. Det blev både en tur i Katanan och en kort vända i en Pa28. Andreas tillhör den längre delen av befolkningen och visar Katanan hur liten den faktiskt är ;)

Mestadels låg vi väst om Västerås upp mot Borlänge.

Vädret var underbart med undantag för att det vart sämre sikt på höjd. När vi startade såg det ut att ligga ett tak kring 1500 fot men när vi närmade oss höjden visade det sig att det svävade omkring iskristaller och att sikten inte alls var så dålig som det verkade. Om man tittade rakt upp var det blå himmel, men tittade man rakt fram såg man väll kring 5 km, så vi låg och steg en rätt bra stund och planade ut när vi låg över ”molnet” på 7300 fot, vilket även är höjdrekord för mig =).

Då det var första gången för Andreas i ett litet flygplan koncentrerade vi oss på flygandet, nästa gång får vi nog ta och åka någon stanns istället… ;) Men lite branta svängar och lättare dykningar är väll aldrig fel…

Och så höll jag på att glömma, när vi flög med Pa28an höll vi på att dra på oss is på vingarna. Vi vände illa kvikt mot fältet, men ju närmre vi kom desto mer försvann det som lagt sig på vingarna och jag vågade smyga ut två steg klaff…

1 timma Katana och 20 minuter Pa 28 blev det…

Nu var det ett tag sedan jag skrev en rad.

Nu är det bara 3 veckor kvar på jobbet i Stockholm, sedan har jag en vecka ledigt och sedan börjar jag här i Västerås, med blandade känslor. Jag trivs verkligen super på jobbet men det är kostsamt, på många plan, att pendla, så att slippa pendla är ett stort plus, men jag kommer sakna både jobbet och mina kolegor, men har jag tur korsar våra vägar fler gånger…

Nu över till flyget…

För ett tag sedan följde Jessica och hennes mamma med på en flygtur över hennes morfars hus. 45 minuter i luften blev det och vädret var lungt och fint men med lite nedsatt sikt, och imma på fönstren…

Det blev än vända över City (så klart…) och sedan vidare mot Dingtuna, Kolbäck och Strömsholm.

Här är några klipp ifrån flygturen till Skavsta 2010-01-03 ”Lunch på Skavsta”.

Så klart kunde jag inte bara ladda upp klippen utan behövde leka lite i iMovie…

Inflygningarna är väll inte riktigt dom bästa, men sånt händer… Även dagens branta svängar gick lite sådär…

Stall övningar

Branta svängar

Låga G

Landning på Skavsta

Landning på Johannisberg

En kompis tjej fyllde år i lördags så vi hade tänkt åka ner till Skavsta för att käka lunch, men då var alla flygplan (med mer än 2 säten) upptagna så vi körde en vända igår istället. Tyvärr var vädret för dåligt söderut för att kunna ta oss ner (kring 400 ft) så det blev en vända mot Arboga, en sväng över City, en studs på Hässlö, en vända över Sala och ett försök att ta oss mot Stockholm men efter Enköping låg molnen på 800-900 ft så vi vände åter och landade på Johannisberg.

Det var överkast på 1000 fot som låg precis i kant med södra sidan av Mälaren så på väg mot Arboga hoppade vi upp ontop, oh, det finns fortfarande saker i luften som får magen att bubbla av lycka… Vad vackert :)

Bortsätt ifrån de låga molnen som hindrade oss ifrån att flyga över Stockholm och ta oss mot Skavsta var det en underbar dag med fantastiskt lugn luft. Vi hade ju kunnat köra ontop mot Stockholm, men vi hade nog inte kunnat se något över City.

Egentligen hade jag bokat IZG men motorvärmaren hade inte varit inkopplad ordentligt, så motorn totalvägrade men som tur var så var KMI ledig, och förvärmd. Totalt blev det 2 timmar och 5 minuter i luften.

Till nästa gång ska jag inte bara kolla säkringen och att det motorvärmaren är inkopplad i motorn, utan även kolla att skarvsladden sitter ihop som den ska.

Hade mitt första mörkerpass idag med Micke. Det var en spännande upplevelse, det var inte alls lika lätt att navigera när det var svart ute, men ack vad roligt :)

Tidigare idag skulle jag och Tomten tagit ett varv med Katanan med motorvärmaren hade inte hunnit göra sitt så vi hoppade över till SE-KML, vilket även blev kärran vi körde mörkerpasset i.

Det var lugnt och fint väder idag :) Mer än så kommer jag inte på ;)

Skulle på bio med Jessica idag och ringde min bror för att kolla om han ville hänga på, nja, men det blev en flygtur i alla fall, och ingen bio, =/.

Jag och ”Tomten” tog bussen till fältet, tankade Katanan och knuffade tillbaka den till hangaren för att stoppa i motorvärmaren. Sedan gled vi in i klubbstugan och käkade lunch.

När motorn var varm drog vi ut kärran och drog runt propellern för att kolla oljan, som inte såg tillräckligt ut. Ska man kolla oljan på ”riktigt” får man starta motorn och köra den 1 minut, och sedan kolla olja, det var dags att fylla på… I med en halv flaska (vet inte hur mycket man ska fylla på…) och sedan var det bara att starta.

Bredvid fältet ligger det ett kraftvärmeverk som på vintern ger en väldigt bra bild av hur vinden ligger och idag såg det ut att vara lite mer turbulens. Mycket riktigt, mellan 400 och 1000 fot var det lite skumpigt, men över det så var det lugnt. Vi stack vidare väster ut mot det vanliga övningsområdet över Mälaren för att visa hur Katanan ter sig. När vi surrat runt på dryga 6000 fot gick vi ner för en vända över Västerås och avslutade sedan med att korsa fältet ifrån City för att landa bana 05. Det blåste en del när vi steg ner till 1500 fot över Västerås, det måste ha varit över 30-40 knop för ut mot Mälaren gick det väldigt fort. När vi passerade 400 ft på final fick vi ett genomsjunk och farten droppade med kring 10 knop, måste varit någon form av inversion. Tur att Katanan är snabb på att få upp farten igen, och eftersom det var lite turbulent hade vi redan lite extra fart på finalen. Katanans finalfart är egentligen 60 kt, men det var rätt skönt att ligga i 70-75 när vi passerade skiktet, eftersom vi då var nere på 55-60.

Tornet verkade ha rätt lite att göra för när vi var på väg mot City frågade vi efter 2500 fot men vi fick 2000. Snabbt där efter följde tornet upp frågan med om vi verkligen ville ha 2500 men jag svarade att det mest var av bullersynpunkt vi ville ha lite höjd. Då svarade han i stil med ”Äh, Katanan låter ju ingenting” varpå jag svarade i stil med ”Nej det är sant, det är en söt lite maskin”. Till svar kom ”Fast DA40 är ju så klart bättre”… och vart kom standardfraseologin in? Äh, kul att han har koll på vilka maskiner vi har och skönt att det inte alltid måste vara knäckebrödstorrt i radion…

Det var i alla fall väldigt kul att få ha flugit med min bror, till och med tvilling, som höll på med ett PPL(H) (Helikopter…) cert förut. Det får vi göra om fler gånger, men då blir det nog Pa28, eller om jag hinner bli klar med den, Pa18 (Super Cub).

Dagens flygtur landade på 1,2 timmar block och det ger mig 91,1 timmar i min bok :) Varav 13,9 är Katanan.

Nu ska jag kolla vilka bilder jag ska lägga upp…

Hej så länge!

ps. Jag har nu insätt att jag sitter och putar med munnen när jag taxar, ev. när jag flyger också… illa :P

Jag och Ufflo började gårdagens flygning med att ta en tur över västra Mälaren, d.v.s. det vanliga ”övningsområdet”. Det blev branta svängar, dykningar och stall, inget extremt med lite småsaker man kan ha kul med :) När det inte längre pirrade i magen tog vi en sväng mot Eskilstuna och vände sedan åter mot fältet.

Då tornet var stängt och vi delade luftrummet med Martin Ivar, som vi inte kunde få syn på, blev det ett par 360 mitt över Mälaren innan vi kunde vända in mot fältet, kändes säkrare ;).

Idag tog vi en ny tur, denna gång mot Stockholm och jag hade ringt Bromma och frågat om vi kunde få flyga över de södra delarna, typ Skarpnäck, vilket nog skulle gå bra, men precis innan vi skulle passera Älvnäs beslöt vi oss för att vädret inte var bra nog för att fortsätta, låg sikt och fuktig luft, så vi ropade upp tornet och berättade att vädret inte kändes bra och att vi önskade vända tillbaka mot Västerås. Vi kom ganska nära i alla fall, men bättre fly än illa fäkta. Det känns dock som om vi borde vänt tidigare men det såg inte ut som att det skulle ”blomma upp” under oss. När vi var åter vid Västerås fortsatte vi något norr ut och steg upp genom en spricka i molnen för en kortare vända on-top. Bilderna vi tog visar inte riktigt hur vackert det var där över molnen, men det var kul att få visa hur underbart det kan vara att flyga.

Dagens flygtur avslutade ännu en sida i boken på 89,9 timmar totalt varav 15,7 varit under ledigheten. Nu ska jag ta det lite lugnt, men det har varit en fartfylld och spännande semester.

Jag tänkte summera vad jag har flygit än så länge per modell.

PA28 73,3 timmar (Warror/Cadetter)

DV20 12,7 timamr (Katana)

PA18 2,8 timmar (Super Cub)

C172 1,1 timmar (Cessna 172)

Nu ska jag lata mig lite, och kommer nog inte flyga förens i helgen, jag har bokat in min första mörkerträning i helgen, men får se hur det går.

Sedan hittade jag ett kort ifrån när mamma hängde med upp den första januari…

Hej så länge / Sven!

Blev två vändor till idag :)

Jag skulle flyga med Sventon idag men mötte Stefan i klubben så vi började med en kortare vända så jag kunde få känna på hur Katanan ter sig om man får en stall i sväng, d.v.s. vikning över en vinge. Har man kulan i mitten händer inte så mycket mer än att ju mer du inte följer med när yttre vingen viker sig desto snabbare viker den sig. Vi (mest Stefan faktiskt) gjorde ett par försök och vände sedan åter till fältet för att byta passagerare :)

Jag och Sventon tog en tur över City, passerade Hässlö och åkte lite över Mälaren, det var härligt väder och en lugn flygtur. Det här kan vi nog göra om fler ggr :)

Imorgon blir det nog en lugn dag, om inte Ufflo vill ut till fältet :P

Det var allt för idag, hej så länge :)

Jag och Daniel rullade ut till klubben i morse för att bland annat känna på några stall och vikningar i Katanan men vi tänkte också ta oss någon stans. Efter att kollat öppettiderna för restaurangen vid Norrköping och AD tiderna för Jönköping beslöt vi oss för att åka över till Skavsta för lunch.

Mmm, Fläskkotlett med bea och potatisgratäng :)

Det var en alldeles strålande måltid och jag tror det var ädelost i gratängen :) Mumms.

Halvvägs genom måltiden kom vi på att det kanske är dumt att käka samma mat ifall man skulle bli dålig, fast det var väll inte riktigt seriöst, och dessutom för sent påtänkt… men ändå, man kan ju lossas att man är en av dom ”stora pojkarna”.

Nu kommer dagens äventyr i kronologisk ordning;

När motorvärme och kupévärme var inkopplat bestämde vi hur dagen skulle se ut.

Efter start bana 23 var jag påväg söder ut när Daniel påminde att vi först skulle väster ut så vi kunde göra lite airworks, lätt att glömma när det finns mat som väntar i andra ändan av flygningen ;)

Vi steg till 4500 fot (kan ha varit 4000 eller 5000 också, kommer inte ihåg just nu… lång dag…) och drog av till tomgång på kurs mot Arboga. Vi gjorde ett par stall utan klaff och jag måste faktiskt säga att Katanan känns väldigt snäll, om man flyger rent och höjer nosen i en takt så att man håller höjden. Höjer man nosen snabbare vill den gunga mer med nosen och en gång var den på väg att trilla åt vänster, men jag följde lite försiktigt med och sänkte nosen samtidigt så hade vi inte tappat mer än 200 fot tror jag den gången… Det känns ungefär ”är jag snäll mot planet är planet snällt tillbaka”,,, men jag ska ut med Stefan någon gång och testa lite vikningar över vingar :P…

Om man är riktigt snäll med spaken lyckades jag hålla kärran rätt på vingarna i fullt stallat läge med fartmätaren underbart lågt och utan att ”tappa” nosen, ungefär som en försiktig stall i Pa28an kan bli, man ligger rätt på vingarna med nosen upp och i stort sätt bara tappar massa höjd.

När jag var nöjd med den seriösare delen av övningen blev det lite busflyg =P Så klart blev det lite dykningar, branta svängar och hårda stigningar, speciellt en snabb stigning följt av en snabb dykning, d.v.s. saker flyter runt i cockpit, ”opps” =D Ett par till vändor i bergochdalbana S-VR och sedan vände vi och började gå mot Skavsta. Daniel hade kamera med sig, ska försöka få tag på de bilder och filmer han tog sen…

Turen till Skavsta fortgick utan något direkt anmärkningsvärt att skriva om, en riktigt trevlig tur med fint vinterväder :) Juste, Mikrofonuttaget på passagerarsidan fungerade inte, varken med Daniels eller mitt headset, men Katanan är ganska tyst så det gick ändå, men Daniel fick ta i lite när han pratade.

När vi låg på höjd var det riktigt lugnt och behagligt, men en del nordlig vind vilket gjorde sig känd både när vi startade på Johannisberg och passerade 300-700 ft och när vi skulle landa på Skavsta när vi passerade 1200-400 ft. Landningen blev inte perfekt, men den var safe men vi kom in lite lågt på slutet, skulle stöttat mer för farten var nere på 55 över tröskeln =/ Men övning ger färdighet…

När vi landat fick vi klart att köra tillbaka på banan och taxa via Bertil, eftersom dom inte sa så mycket mer körde vi bort till platta 4, där frågade vi om vi kunde ställa oss vart vi ville, vilket vi fick. När vi hoppat ut ur kärran visade det sig att ingen av oss visste hur vi skulle ta oss från plattan till terminalen, illa… men ett kort samtal till tornet med en mycket hjälpsam man visade det sig inte alls vara så svårt, Gate 50 och sedan en promenad till terminalen utifrån. För att komma in igen skulle vi prata med Staff security.

Lunch… nom nom nom

När det var dags att åka gick vi bort till Staff security och visade våra cert och fick uppge vilket flygplan vi hade kommit med varpå ”vakten” ringde till tornet för att kontrollera, sedan fick vi åka bil bort till flygplanet. Vakten ifrågasatte om man verkligen fick plats två personer i Katanan… Katanan är ganska liten ;)

Hemresan gick via DKR, över Eskilstuna och sedan 500 ft över Mälaren. När vi nästan var hemma steg vi till 4000 ft och gjorde stall med T/O och LDG klaff, sedan roppade klubben upp oss på radion för att kolla att vi levde och för att påminna om att det snart skulle bli mörkt :P

När maskinen väl var inne i hangaren och all byråkrati var avklarade blev det lite snack med Stefan och Mathias i … ett par timmar :)

Nu sitter jag hemma i soffan och är jättetrött, har varit uppe i luften 6 dagar i rad och om Stefan har tid med vikningar i morgon blir det 7, annars får det vara nog för någon vecka :) Nu har jag i alla fall passerat 85 timmar, tror det var 85,3.

Go kväll och hej så länge :)

Jag hade tänkt visa Mohammed Katanan men hans kusin hakade på så det blev IZG istället. Jag visade hur man åker berg-och-dal bana med flygplan (försiktigt så klart… och på höjd). Vi tog även en liten runda över Västerås hamn och passade på att besöka skogen på 500 fot. Sedan började det skymma och vi vände åter till fältet.

I dag blev jag lite grinig för någon hade ställt om radion på klubben till Hässlös frekvens vilket betydde att vi först inte fick igång banbelysningen, men vi testade 130,60 och då vaknade dom igen… *suck*… Pillar man på radion kan man väll återställa den efter man lekt färdigt? Eller så hade jag kunnat gå in och kolla att den var korrekt inställd innan vi stack iväg… eller så hade jag kunna tänkt ljusen manuellt innan vi stack iväg… men det är ju lättare om radion alltid är rätt inställd…

Sedan räknade jag just lite i boken, det var ”bara” 83,2 timmar i boken… så jag har 16,8 kvar till 100 ;)

Jag har 40h EK, 43,2h DK och 247 landningar i boken, fram till och med idag.

Mamma och hennes famil (Peter och hans två söner) hälsade på på nyårsdagen så vi passade på att besöka fältet för en kortare flygtur.

Det blev en kortare vända över Mälaren innan skymningens intåg men det var kul att få visa vad jag ägnat min fritid åt :) Mamma vart i alla fall nöjd med flygturen :) (jag också  ;)).

Enligt Göran lyckades jag plocka klubbens första flygning för året, hehe =D

Den 31a december 2009 gick tävlingen av stapeln. Jag och Per hade teamat ihop oss för en härlig runda som visade sig gå via Kviksund mot Arboga, sedan norr förbi Köping och tillbaka till fältet.

Till tävlingen fick man en karta och ett papper med frågor på. Kartan hade numrerade brytpunkter som man fick dra kurser mellan. Till varje punkt fanns det också frågor som man skulle svara på. Exempel på frågorna är ”hur många lyktstolpar finns det i korsningen”, ”hur många kvm är taget på”, ”hänger det en linbanekorg mitt över E20?”. Efter rundan fick man även svara på ett par frågor, i stil med ”I vilken stad byggdes Sveriges första lokomotiv?”, ”Hur många hectopascal går det på en millibar?” och ”Vilket år invigdes Öresundsbron?”.

Jag och Per kom på 8e plats, av 9 lag, men vi kom i alla fall runt och hade en trevlig flygtur. Sedan var vi också det ”nyaste” laget, jag har precis flygit in mig på Katanan och Per håller fortfarande på med sitt certifikat, och så var det första gången för Per som navigatör i en tävling och för mig som pilot :P Men grymt roligt :D En timma airborne och trevligt sällskap :)

Nästa år blir det Super Cuben ;)

ps. Jag fick gå hemifrån 07.30 för det här… lätt värt det :D

Nu har jag flygit 5 dagar i rad :) 29, 30, 31, 01 och 02.

Den 29e blev jag klar med inflygningen på Katanan, sedan åkte jag och Per på en nav-runda den 30e.

Mer om de övriga dagarna snart…

Ville i alla fall lägga in att jag är passerat 85 timmar, nu är det under 15 kvar till första haveriet :S…

Jag och Per tog en ”bensträckare” mot Örebro i Katanan vilket visade sig bli en flygtur till Karlskoga och tillbaka, ena gången norr om Örebro och andra gången söder. Det var en underbar men kall dag idag, tur att det finns kupévärme på marken och karbinvärme i luften…

Vägen gick ifrån Västerås mot Arboga via Frövi, Nora, Karlskoga, norr om Laxå, öst om Åsbro, PELIT, TORVA, Kviksund och VIKHUS.

När vi passerade Nora skymtade vi lite berg norr ut som vi åkta bort för att titta på, sedan fortsatte vi ner mot Karlskoga. När vi kommit fram ifrån det tak som Örebro TMA (antagligen stängt? för de svarade inte på radio) drog vi på och steg till 6300 fot, sedan började det gå långsamt (300 fot/min). Väl där uppe kom vi på att det nog var dags att vrida om till QNE (STD, 1013,2(5), 29,92, kärt barn har många namn) vilket gav oss 6500 fot istället. Nu hade vi en kurs mot nord-ost vilket betyder att vi inte följde halvcirkel regeln, men vi stannade inte kvar på höjden så länge utan påbörjade en simulerade nödplané över Hjälmaren för att visa Per hur ”hal” Katanan är, så vi sjönk ner mot 2000 fot. Vid 4000 ft kom jag på att det nog inte var så bra att köra motorn på tomgång med risk för överkylning så vi fällde in klaffen och fortsatte som en motorplané istället.

Väl tillbaka vi fältet körde vi en studs (vilket tyvärr även hade lite studs, men jag är ju rätt ny på maskinen än…) för att sedan avsluta med en bedömning, vilket gick rätt bra, fast jag tyckte att det skulle blivit en för sen sättning så det blev pådrag. Det hade gått att landa men det är ju halt på banan så kan man undvika att bromsa är det ju en fördel, då är pådrag bättre ;).

När vi var i höjd med Örebro började det spraka lite i radion, sedan kom det ord, vi hör visst Johannisbergs radio på rätt långt avstånd…

Dagens flygtur var mycket avkopplandes, jag flög och Per navigerade, vilket var skönt då jag kunde njuta och koncentrera mig på vad som hände i och utanför flygplanet, skitkul! Och så fick Per öva på att navigera ;)

Jag såg idag att Katanan har en accelerometer inklämd i ena hörnet på instrumentbrädan, det kan bli kul att undersöka den mer sen…

Två timmar och 25 minuter i luften vart det idag (2,6 timmar blocktid), och med Katanans lägre timpris känns det helt överkomligt :)

Katanan är, tycker jag, en väldigt skön maskin att åka i, den är lite tight, men inte omänskligt liten. Det blir helt enkelt lite mer kärlek i cockpiten ;) Jag sitter i alla fall väldigt bra i kärran, lite bökigt att komma åt saker man har i baksätet dock, men med lite teamwork går det prima :)

Nu ska jag se om jag kan få upp lite bilder här, sedan är det vila som gäller. Är det fint väder imorgon är det en navigeringstävling inbokad.

Stefan hämtade upp mig kring 10 för att åka ut till fältet. Han hade en annan flygning först så jag passade på att ta en tur med IZG (Pa28) för lite bedömningslandningar och en vända över City (Västerås så klart…). Det blev en behaglig tur och ”en stud för migsjälv” :) Passade på att knäppa lite kort, var fy ****** kallt att sticka ut handen genom fönsterrutan…

Vädret var underbart med undantag för lite snörök kring fältet. Jag har aldrig sätt snörök på riktigt förut, sjukt häftigt. Sista kortet nedanför kan man ana iskristallerna i ( i alla fall innan jag sänkte upplösningen ).

40 minuters ren njutning med andra ord :) Sedan var det dags att landa för att byta till Katanan (som jag tyvärr inte han ta några kort på/i idag).

Vi lämnade västerut för att få känsla för spaken igen för att snart gå in för lite trafikvarv. Vi gjorde tre studsar och en bedömning tillsammans, sedan hoppade Stefan ut och så fick jag göra ett par var till. Det blev 5 landningar EK varav två var bedömningar, kändes som att läget var under kontroll ;). Urban-David-Olle hade precis landat vid ett av varven så det blev ett pådrag också, men med bedömning på nedvägen.

Nu är boken signad för DA20 med Variable Pitch :) Summerade ihop min totala flygtid också, 75,1 timmar har jag lyckats plocka ihop och 242 landningar :) Livet känns rätt bra ibland ;)

Just-e’ja, När jag var på väg in till plattan fick jag åka igenom ett lokalt moln på marken, antagligen snörök… Så inte mer än 40-60 meter igenom det så jag ropade upp KML som skulle börja taxa och bad honom vänta… Annars hade det kommit en mindre glad överraskning =/ :P

Hej så länge!

Idag fick jag till en fantastiskt lugnt och härlig fisflygning ifrån Johannisberg, över City, Väst mot Surahammar och tillbaka mot staden över Mälaren för en inflygning på Hässlö med pådrag för att sedan avsluta med att landa på Johannisberg. Ca 55 minuter av underbar njutning, som nästan inte vart av…

Fältet hade inte plogats sedan förra onsdagen och det hade fallit snö både igår och i natt. Det låg en blandning av hård och mjuk snö både på taxi-vägen och på banan, ca 5 cm.

Vi börjde med att rulla ut till banan för att kolla ”snöläget”, kring 5 cm, men det kändes som att det nog skulle gå bra ändå. När planet var tankat och klart bar det av mot väntplatsen, och halt var det… Halt och ”tungt”, var lika trögt som att taxa på vått gräs, och lite till, fast framförallt halt, men underbart!!!

Efter motoruppkörningen var det ju då dags att ställa upp, och det höll på att inte bli av. Precis när vi var på väg att rulla ifrån taxibanan och upp på banan tog det tvärstopp, ”helvets”. Vi hade kört in i lite tockare snö och satt fast, och vi höll inte på att komma loss. Vi hade provat med fullgas ett par gånger och var på väg att ge upp, (stänga av allt och försöka knuffa loss oss), men tredje gången gillt, med fullgas i ett par sekunder så hoppade vi mjukt loss och kunde fortsätta upp på banan.

För att ”känna på banan” blev det en kortare high-speed-taxi vilket kändes bra, så vi vände runt och ställde upp. På banan var det halare för med bromsen i botten började vi glida vid full gas, ”brake-release” så rullade vi iväg. Första accelerationen gick bra, 40 kt kom rätt snabbt, 50 tog lite längre tid, 55 tog längre än vanligt, men kom lagom innan den tilltänkta avdragspunkten, och iväg gled vi. Eftersom snön var som den var hade vi startat med två steg klaff.

Flygturen i sig var inte så spännande, men behaglig. Jag visade hur det känns om man går ifrån att stiga direkt till att dyka, och sedan gör en något belastad upptagning, men det var inte uppskattat ifrån baksätet så det fick vara allt, gjorde ett försök till en brant sväng men det uppskattades inte heller så det fick också vara.

Turen gick rakt ifrån Johannisberg till att glida lite över Västerås för att sedan dra iväg mot Surahammar. Efter Surahammar gick vi mot Köping för att sedan svänga av mot Mälaren för att komma in via Kvicksundsbron. Här fick vi klart via Vikhus mot vänster bas bana 01. Vid Vikhus fick vi klart som nummer ett för inflygning för pådrag. Vid drygt hundra fot drog vi på för att åka hem till Johannisberg.

Först på finalen började det bli spännande, eftersom banan var snötäkt var hela Johannisberg en stor vit fläck, ”vart fan går banan?”… Det här hade jag redan tänkt på när vi stack iväg, man kanske skulle tänkt banljusen för att göra banan tydligare, men risken skulle då ha varit att vi glömt stänga av dessa… Planen blev istället att man nog skulle kunna se ljusen ifrån luften ändå, vilket visade sig vara svårt. Med handen på gasen och siktiet riktat på den punkt jag var rätt säker på skulle vara början på banan fick höjden sakta sjunka. Jag hade precis tänkt ”om jag inte ser ljusen om 3 sekunder blir det pådrag”, och då kom dom i sikte, och det var en rätt bra gissning ifrån början, bara någon enstaka grad åt vänster så var banan perfekt i för våran glidbana. Jag vill minnas att landningen vart rätt bra, sedan kändes det att det var halt, tur att man har ett sidroder att styra med… en helt lyckad landning med andra ord…

Ojj vad dramatiskt det kändes, hade lite tid över och skrev vad som kom upp i skallen…. Var egentligen inget exceptionellt med dagens rundtur, men så här i efterhand har jag den där belåtna, mätta, varma känslan av att det här nog faktiskt var en av de trevligare flygturerna jag haft på länge… Kanske kan det vara så att det var ett tag sedna jag bara gled ut för att ta det lugnt och ha rolig, eller så är det för att jag har semester, vem vet? Väldigt bra känns det just nu i alla fall :D

Jag återkommer när jag flygit mer Katana, vilket jag hoppas ska bli av i mellandagarna…

Tills dess

Hej så länge! och god jul :D

Träffade Stefan idag för att flyga lite super-cub idag, men den hade stått ett par dagar utan motorvärmen så vi bytte så vi körde första passet i klubben DV20, Katana, istället.

Jag gillar Katanan :P, Super Cuben får vänta tills det blir vår igen,,,, Lektionen blev mer en intro till hur den är i luften och jag hoppas det blir fler pass innan jul (d.v.s. måndag eller tisdag :P)

Har flygit 5 minuter PA-28 också sedan sist, ska försöka skriva ner om det senare…

Det var ett tag sedan jag skrev något… Det blev tyvärr ingen flygning denna helg heller…

Dels är det så dåligt väder och sedan så är det en hel del på den privata sidan just nu…. Men jag håller tummarna på att jag snart får tillfälle att flyga igen… Nästa helg har jag dock jour vilket betyder att det nog dröjer fram tills typ 12e december innan det bjuder på nya tillfällen… men tills dess ska jag hålla huvudet högt och göra det bästa av situationen…. :P

Kort och gott, skitväder!

… Det var ju det här med vädret, och hösten är väll inte direkt fördelaktig då..

500 fot moln i ett trafikvarv på 700 ft, och snö om ett tag, då är det bara att avboka.

Nytt försök är på lördag eller söndag.

Hade bokat ett till pass på Cubben med Stefan idag, men jag fick tyvärr lämna återbud… 38,82 graders feber och lullig som fan… Skulle kunna förklara varför orken tröt så abrupt igår… *blä*

Får se när nästa pass på Cubben blir av… Stefan jobbar nästa helg…

Nu har jag använt mitt headset mer och jag har upptäckt ett problem…

Headsetet fungerar inte jättebra om det är mycket ”static” på intercommen. När jag och Stefan körde Super Cub igår fick jag stänga av den aktiva delen i lurarna för det blev någon form av interferens mellan ”bruset” ifrån Stefans mic och mitt ANR så det tjöt något så in i h-vete…

Stefans headset är av samma sort som klubben har för skolning (hans ”riktiga” är på lagning…). Utöver att det brusade så mycket ifrån hans mic att det nästan var omöjligt att höra vad som sades på radion så blev det ju inte bättre av att jag inte kunde dämpa motorbullret. Det här är nog ett problem med ANR lurar generellt, att det kan bli ”fel”, men det var lite småtråkigt eftersom dom ändå kostat en del… Kanske skulle skicka in en fråga till Lightspeed om detta är ett känt problem…

Får se hur det blir nästa gång vi flyger cub, då han kanske fått tillbaka sina vanliga lurar… I övrigt är jag jättenöjd med mina lurar.. men kanske skulle köpa ett par 800kr lurar som backup, ifall det här visar sig vara ett problem fler gånger…

*suck*….

Idag har jag haft två turer i klubbens Super Cub, SE-GCG. Oh h-vete vad kul det var!!! :)

Nu är jag helt körd i huvudet och lite rasslig i halsen, men väldigt nöjd :)

Super Cuben (PA18) har ju till skillnad ifrån PA28an spak, är högvingat och har sporrhjul. Väl i luften känns den som ett vanligt flygplan, bortsett ifrån att den spakas, är högvingad och att den gärna får förgasar-is.

Spakflygningen känns lite udda då det är mindre skillnad på att justera bank och nosläge. I de första trafikvarven hände det att jag tappade fart när jag svängde final, men med lite övning blev det bättre ;).

Att maskinen är högvingad är inte så underligt, men det är lite udda att inte kunna se vart man svänger. Men då taket är genomskinligt kan man ju alltid branta på svängen lite så får man tillbaka sikten…

Problemet med förgasaris är lite klurigare, man får komma ihåg att slå på för-värmen med jämna mellanrum eller när man hör att motorn ändrar varvtal… Det blev en hel del förvärme idag, vissa stunder hade vi på den under lite längre tid och ibland fick den vara av, men med lite ”rensningar” emellanåt.

Det som bjuder på största utmaningen är sporrhjulet, att man inte styr med ett noshjul utan att man har ett frisvängande hjul bak och enbart använder sidrodret för att svänga på marken.

Eftersom det, i stort sett, var vindstilla idag har jag inget väder att klaga på. Det är svårare att starta med sporrhjul, speciellt när farten är låg. Börjar kärran dra åt fel håll så överkompenserar jag åt andra hållet. När man ger fullgas håller man spaken något bakåt, för att hålla ner skjärten, när farten sedan ökar ska man släppa efter lite så att man bara åker på huvudhjulen. När farten är lagom lyfter man sedan kärran genom att igen dra spaken bakåt. Detta, tillsammans med sporrhjulsstyrningen, är det som gör starten svårare än på en PA28.

Landningen är också mysko då man vill få ner maskinen med alla tre hjulen samtidigt, i lagom fart. Detta betyder att man inte kan justera nosläget på samma sätt som med en ”vanlig” kärra utan att man ska hålla ett speciellt läge, så får man justera plané med throtteln, vilket inte är det lättaste…

Nu är jag lite för trött för att skriva mer, men jag återkommer när jag flygit lite till, det blev i alla fall mina första 2,8 timmar på sporrhjul idag ;) Men jag har en bit kvar tills utcheckningen är klar…

Hej så länge ;)